Henryk Lipps musik och Freddie Wadlings sång har följt mig sedan gymnasiet. Första skivan med Blue for two köptes på vinyl och jag har aldrig tröttnat. Tagit semester, men alltid återvänt. Nu var det ett tag sen sist. Men Wadling dyker upp i nya sammanhang och lyckas göra vilken platta eller scen som helst till sin.
Så det blev en rockfestival ändå i år. Efter geggapokalypsen i Roskilde 2007 var jag först tveksam (Orkar jag? Är jag för gammal?) fast när vårsolen började värma upp kropp och själ kollade jag ändå upp program och priser. Men i år är kassan skral och pengarna får gå till något annat. Semester med familjen till exempel. Över tvåtusen spänn för bara biljetten kändes lite i överkant (och det var bara My Bloody Valentine som fick hjärtat att skutta till lite extra).
Den här enkäten är gammal som gatan vid det här laget. Men eftersom böcker, både privat och professionellt, betyder mycket för mig – antingen de är lästa eller olästa, riktiga eller påhittade, tryckta och bundna (som kan bli dammiga och få stukade hörn), eller om de långsamt växer fram i ett Indesign-dokument – tänkte jag [...]
Inlägg dyker upp och försvinner. Vissa är halvskrivna, en del är oskrivna och andra är gamla som gatan. Det händer alltså saker och jag börjar se vad jag ska använda sidan till. Troligtvis kommer det att finnas en relativt aktiv blogg här inom en inte alltför avlägsen framtid. Brasklappar till folket. Under tiden finns jag på nollpunkt.jaiku.com och nollpunkt.tumblr.com.
Ridley Scotts “Final Cut” av Blade Runner har varit på väg sedan sekelskiftet och nu är den äntligen här. Jag har inte sett filmen sen förra gången Scott var framme och röjde med saxen i “Director’s Cut” i början på 90-talet. Då såg jag filmen för första gången på bio och kunde låta ögonen svepa över varje scen och suga i mig detaljerna. Det var en ny film på flera sätt.
Efter en del pysslande med den här sidan (har försökt lära mig funktionerna och stoppat in de jag fastnat för) har jag bestämt mig för vad sidan ska användas till. Den ska bli ett nav där jag samlar mina tankar, framför allt privata, så att jag kanske lyckas hålla tråden tillräckligt länge för att ta nästa steg på upptäcktsfärden. Ankare och kompass i ett.