Inte en recension av Bob Hunds konsert i Helsingborg

Jag vill inte recensera den här konserten men känner att jag lovat något slags kommentar åtminstone. Inga bilder har jag heller, fast det finns en bunt här. Det var länge sedan jag såg Bob Hund, det var länge sedan de spelade, och kanske är det avståndet från guldåldern som spelar in, men jag tyckte nog att det här var en medioker spelning. Fast en medioker spelning med Bob Hund är lika bra som en väldigt bra spelning med många andra band. Tycker jag. Som vanligt var mellansnacket i särklass och som vanligt hoppade Öberg högst och dansade bäst. Rösten försvann periodvis men publiken kunde sjunga låtarna så länge, så vad gjorde det. Ibland känns det som att bandet gärna skulle ge plats åt en yngre generation nu, men ändå är det i två nya låtar som det bränner till lite extra. En malande transportlåt, en sådan som förgyller utrymmet mellan hitsen på plattorna, och en hit för den låten att förankras vid. Jag vill lyssna på dem igen och börjar hoppas på en ny cd. Konserten var helt fantastiskt, men ändå inte riktigt som förr. Kanske har jag blivit äldre.