h) som överensstämmer med l. utgör vad förhållandena i ett visst fall kräva; som i förevarande fall är den l. det rätta l. bestämda l. avsedda; som är den l. det som det är fråga om i ett visst fall; passande, lämplig; ändamålsenlig; stundom allmännare, övergående i bet.: klok, förnuftig. Hans experiment misslyckades på grund av att han icke valt den riktiga metoden. om han hade glömt hus- numret, hade han aldrig hittat den riktiga porten (ngt vard.).
SPEGEL Dagb. 128 (1680). Man) måste .. til sit utsäde et noga och richtigt val göra af hvad säd man sår. SENENIUS EngÅkerm. 95 1727. Ett ganska riktigt (dvs. förnuftigt) handlingssätt. DALIN (1855). Om på riktig stund i natten, / .. Säges ut det rätta ordet; / så förvandlar sig ruinen / Åter till ett präktigt bergslott. COLLAN Dikt. 101 (1864). Sätta en tafla i rigtig dager. BERNDTSON (1880). Rigtigast hade varit, att ge nast låta honom förstå, det han ingenting hade att hoppas. LJUNGGREN Ber. 49 (1883 Det vore fel att säga, att han studerade .. (arbetskam- reterna) det är inte det riktiga ordet. JOHNSON Här 115 (1935); jfr g.
ur SAOB
Det här är ju väldigt intressant, Niclas, men du glömmer inte att det krävs innehåll också? Nu har du ägnat nästan ett år till att lära dig verktygen, när kommer steg två?